Calle Larsson, skridskotekniker och Tony Josefsson, materialförvaltare är två medarbetare till A-laget som ”bara” finns runt laget men om de skulle vara borta går det mesta åt skogen.

Vi börjar med att fråga Calle hur det är med sliperiet.
- Att slipa är ett hantverk och inget man hastar igenom. Spelarnas skridskor (21 par) och ibland även ledarnas, slipas inför varje träning och match. Trots nyslipade skridskor inför bortamatch, innebär det ändå att en slipare finns med i bussen för akut hantering om jack i åkytan eller annat trassel uppstår – säger Calle.

Finns det en mall som du använder?
-Ha, ha, nä du, skrattar Calle, så enkelt är det inte. Spelarna har olika långa åkytor så det blir en ”personlig” slipning.

Tony! Om nu skridskoslipning är en vetenskap så skiljer sej väl inte så klubborna mycket åt?
- Jo, kolla här säger Tony och hämtar en hög, Denna med lite bredare skaft kör exempelvis Micke Lindberg med. Den är (jag kan inte skilja dem åt, reds anm) är Nordéns och här se du Olaussons. Den här svarta har Glenn.

Vad är roligast med att arbeta med era uppgifter?
- Kontakten med spelarna och ledarna förstås. Att känna att man är en i gänget är fantastiskt. Det blir som en extra familj som faktiskt tar mer tid än den ordinarie familjen. Vi påverkas precis som spelarna av resultaten; vi blir nedstämda vid förlust och kan känna oro inför kommande match samt känna glädje över segrar.

Ni reser båda med laget på bortamatcherna?
- Ja, vi stöttar och hjälper varandra och ibland blir det mycket som skall fixas samtidigt även under pågående match. Sen är det kul att snacka med andra slip och materialare som exempelvis Örebro, Vetlanda och Surtes killar.

Vad är det tuffast nu när vi spelar i Elitserien?
- Det är all tid vi lägger ner. Redan före seriestart avverkades lika många träningsmatcher och cupmatcher som en hel serie. Sen började en ny serie i november, ha ha, Vi lägger minst ner ett par timmar var inför varje match, och sen tar resorna mycket tid.

Vad har ni killar för bandybakgrund? Hur är det med skridskoåkningen?
- Ganska ok, säger Tony. För ett antal år och kilon sen spelade jag bandy i Kareby upp till junior. Blev uppehåll några år och fortsatte sen i B-laget.

Calle då?
- Ha, ha, jag åkte faktiskt skridskor för några år sen med jobbet. Gick bra att åka både framåt, att svänga och att stanna. Nä, jag hade kanske aldrig kommit så nära bandy om det inte börjat med att jag var nere på Skarpe Nord med Pia och kollade när hennes pojkar spelade. Och sedan dess har jag inte kommit härifrån knappt.

Hur ser då en typisk bortmatch ut?
För Calle och Tony börjar jobbet minst ett dygn tidigare. Då skall skridskorna, ett 20-tal par slipas och brynas och kanske måste någon skena bytas. Tröjor, byxor och strumpor skall vara tvättade och packas ner, material skall hämtas, viss mat o dryck beställas och hämtas. Klubborna, minst 2 per spelare skall också med och som alltid, ett 30-tal bollar och sist men inte minst, slipen måste förstås också lastas in i bussen. Även sjukvårdslådan är fylld och på plats.

När det är lunchtid under resan tas trossens salladsbar, eller rättare sagt Bettans fram. Ett 25-tal portioner med bröd och läsk/vatten som njuts i bussens värme.

Väl framme vid målet töms bussen på spelare och ledare. Trossen hämtar fram ur bagaget värmeskåpen till varmrätten, dryck, förbandslådor, klubbor, bollar, slipmaskin och tröjor. Allt lastas av och släpas in i omklädningsrummen.

Efter matchen är omvänd ordning innan resan hem kan påbörjas och vid hemkomst till Skarpe Nord skall grejerna in, tröjor skall tvättas och torkas och så här håller det på, match efter match, träning efter träning. Vilka killar vi har.

Vi tackar Calle och Tony för att de kämpar och sliter och ger våra spelare de allra bästa förutsättningarna. Ni gör ett enormt jobb. Dock, vi hoppas kunna utmana er på nästa ”Körven Cup” (vem vill inte slå en skridskotekniker på isen).