En legendar och trotjänare väljer att lägga skridskorna på hyllan

Hampus Kärnman väljer nu att avsluta elitkarriären efter 18 säsonger i A-laget.

Hampus kom från Höjden via Kareby till IFK säsongen 2007-2008 med debut i A-laget säsongen 2008/2009 och har varit klubben trogen sedan dess. Med sina 358 serie-kval/slutspelsmatcher är det endast Mikael Lindberg och Håkan “Hogge” Olsson som har fler i klubbens historia. Hampus var dessutom en av dom som valde att stanna kvar efter tvångsnedflyttningen från Elitserien på grund av nekad elitlicens. Han var då kvar som den nyckelspelare som försvarsrese och libero som han har varit större delen av karriären.

Från 2010 berättar statistiken att han varit mycket aktiv på isen och det har blivit 97 utvisningar till antalet (om alla var 10 minuter betyder det att han suttit på bänken i två fulla arbetsdagar under karriären) och utvisningarna domineras av, bentackling 200 minuter men också sabotage om 125 minuter. Sabotage såg man inte komma från Hampus som alltid har ett ärligt spel och den enda känsloyttring vi noterat är jämfotahoppen mot domslut som inte stämmer med Hampus uppfattning om vad som hände. 14 assist har det också blivit genom åren samt 1 mål.

Skämt åsido så är Hampus en medmänniska som alla behöver ha i en grupp. Klok, trygg och omtänksam och det är med glädje och värme men även visst vemod vi tackar för insatserna i IFK färger och klubben är förmodligen inte helt överraskade om comeback sker i IFK Allstars då saknaden efter omklädningssrumsnacket gör sig påmint och som är något som alla som slutat saknar. Väl mött Hampus och lycka till i framtiden!

Ola Dagliden. Ordförande i IFK Kungälvs ord till Hampus:

Hampus!

Utöver dina insatser på isen, för laget, för klubben som gjort dig till en klubbikon så vill jag tacka dig för några ytterligare saker som jag aldrig kommer att glömma.
Du stannade lojalt kvar när IFK åkte ur elitserien på grund av nekad Elitlicens 2016.
Du stannade lojalt kvar när vi sänkte lönerna till ett minimum för att rädda föreningen.
Du var den förste som kom till mig och sa “jag vill inte ha någon lön” under pandemisäsongen, när vi spelade utan publik och tappade intäkter. Du gjorde det för att du satte föreningen före dig själv. Jag minns att jag hade svårt att hålla tårarna tillbaka då. Det var ingen som krävde, eller förväntade detta av dig. Fler följde ditt exempel vilket till stor del gjorde att vi tog oss igenom den säsongen.

Det finns ingen jag högaktar mer för din lojalitet mot IFK i med och motgång!
Jag hade önskat att du fått avsluta med att ta upp ditt kära IFK i Elitserien, att du förvägrades det känns brutalt men jag hoppas att vi får spela ihop i veteranlaget i framtiden.

Tack för allt

Ola